Visit Homepage
Skip to content

En plats där en kan andas

Hej på er. Det är onsdag och jag har varit hemma i tre dagar. Mest bara jobbat. Bageriet om morgnarna, restaurangen om kvällarna. Sovit däremellan. Men detta i alla fall med lite ny energi, för i söndags kväll kom jag hem efter hela fyra dagar i stugan. En fin visit på så många sätt. Jag fick tid att umgås med familjen, jag fyllde år och framför allt – jag fick tid att andas.

Det må låta en smula klyschigt, men det var när jag tog de första simtagen i den tjugotvå grader varma ån som jag för första gången på länge kom ihåg att andas. Ni vet, sådana där riktigt djupa andetag, inte de hastiga i farten som sker per automatik. Värdefullt. Faktiskt.

Vi kom fram till staden på torsdag kväll.

Tog bussen ut till lugnet och grönskan på landet…

…vilket firades med brygg-apéro, såklart!

Skål för sommardagar tillsammans!

Syster och pappa. Så mysiga.

Jag poffade ut proseccokorken i ån. Trodde det var det en skulle liksom. Mamma tyckte det var ok för att det var organiskt material, men syster tvingade mig att hoppa i för att hämta den. Jag fick simma snabbt snabbt, för den hade redan flutit iväg en bra bit.Tada! Klarade det.

Sen passade resterande familjemedlemmar också på att ta ett dopp också, såklart.

Innan vi återvände till stugan där jag lagade bönpasta med rostade rödbetor, vitlök, färska örter, kikärtor och citron. Bland annat.

Lördagen den tjugoandra fyllde jag nitton år!

Och blev väckt med födelsedagssång på säkert tre språk.

Älskade pappa och mamma. Tänk vad mycket ni gör för mig.

Min supertrio till familj hade gjort så himla fint.
Kolla denna frukost liksom! Favoritknäcket med perfekt avokado, kokosyoghurt (!) med bär och mandelsmör, apelsin- & mortosjuice och kaffe med havremjölk. Ja, tack?

Öppna paket fick jag också göra. Kände mig som ett barn på julafton. Eller ett barn på dagen för dess födelse, kanske. Vilket jag ju var.

När presenter öppnats och kramar kramats gick jag och syster armkrok ner till bryggan och simmade stilla i det varma vattnet, för att sedan låta vattenpärlorna på våra kroppar glittra i förmiddagssolen, innan det var dags att promenera tillbaka för att börja fixa med lunchen.

Mormor och morfar kom förbi! Tradition ju!

Jag lagade mandelfalafel och grönkålssallad och tsatsiki.

Sen utökades sällskapet för födelsedagsfika!

Denna gång blev det ingen gräddtårta, utan istället lyxig morotskaka!

Med färska jordgubbar.

Och blåbärssmoothie och kaffe.

Ni ska få receptet på denna vid tillfälle, jag lovar. Jag har skrivit upp allt jag hade i med en blå penna på en liten skrynklig lapp som hänger på min anslagstavla.

Dagen gick snabbt och sen var det bara vi fyra igen. Inte så “bara”!!

Till middag lagade jag pumparisotto med långrostade tomater i olika färger, polentapanerad avokado, tzay, rostade pumpakärnor, ört- & ruccola-olja och färska örter. Om ni undrar så hade jag faktiskt specifikt önskat att laga all mat på min födelsedag. För jag älskar ju att stå där bland grytorna med mitt vinglas. För mig är det en present i sig.

Vi satt länge vid middagsbordet och planerade äventyr. Det är så mycket spännande som väntar oss alla nu, gemensamt men framför allt på mängder av olika håll.

När det började mörkna flyttade vi in från verandan och tog fram kortleken!

Till vilket det serverades hasselnötstryfflar (!!) som jag gjort på rostade hasselnötter, kokosolja, kakao, färska dadlar, agavesirap och havssalt, rullade i råa kakaonibs…

Och amaretto sour (!!!) på kokossockerlag. HUR nice? Jag gjorde dem ungefär så här: kokade sockerlag på 1 dl kokosnektar och 2 dl vatten på spisen. Lät svalna. Pressade två stora citroner och ställde kallt. Blandade sockerlag med citronsaft och Disaronno. Borde haft is men hade ingen. Mycket gott i alla fall. Serverade med citronskiva och myntablad och randiga sugrör.

En fin födelsedag. På söndagen sov jag ut och på eftermiddagen tog vi tåget hem igen.

Tack och hej för denna gång, sommarstugan!

Behövde detta.

Kommentera gärna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *