Ett vykort från våren

Posted on

I Basel blommar syrenerna och magnoliaträden. Jag kan gå ut i klänning om dagarna utan att frysa. Om kvällarna är en jeansjacka tillräckligt. Jag befinner mig hos min farmor, sover ut om morgnarna, skriver och pluggar om eftermiddagarna och spenderar tiden däremellan åt långa pratstunder, många kaffekoppar och lugna promenader. Igår var vi på konstmuseet nära tyska gränsen och gick på Monet-utställning. När vi kollat färdigt på näckrosmålningar och havsvågor i tusen nyanser slog vi oss ner vid ett bord i den blomstrande museiträdgården och drack cappuccino i solskenet. “Det här är en sådan där stund som jag ser tillbaka på länge”, sa farmor, när hon blinkade för solstrålarna och rörde runt i det chokladpulverdränkta mjölkskummet.

Tiden rinner iväg snabbt även här. Idag tog jag tåget till Bern där jag träffade min kusin som numera pluggar skrivande där. Vi pratade om studierna, åt svindyr vegetarisk mat, kikade på hennes boende och promenerade upp längs bergssluttningen för att få utsikt över staden. Imorgon är det torsdag och det den sista hela dagen här innan jag åker hem igen. Det känns bra, även om våren och lugnet här egentligen är för fint för att lämna. Men hemma väntar ju en annan vår, om så en-två månader tillbaka i tiden. En får väl tåla att det dröjer ytterligare två tills syrenerna slår ut i trädgården hemma. Men som en säger; den som väntar på något gott…

0 kommentarer

Lämna en kommentar

Din e-post kommer inte att publiceras.