Sakta men säkert

Posted on

Sakta men säkert känner jag hur livet börjar återfå en grund att stå på i min kropp. Jag har verkligen varit en ödslig liten varelse sedan studentens lyckliga dag. En utdragen förkylning bestämde sig för att bli ännu mer utdragen. Över midsommar var jag i Skåne och träffade släkt, upptäckte Lund, åkte till Köpenhamn en sväng och kom hem sent i tisdags kväll. En fin liten resa, trots att en stor andel av dagarnas timmar spenderades sängliggandes.

Hur som haver. Nu är det juli månad. Jag börjar må bättre. Tack! Livet!

Igår kom en Agnes över på middag. Det var första gången vi sågs på ett år, då hon hängt i Belgien sedan förra sommaren, så det var riktigt fint att få kramas och prata ikapp.

Och vi åt detta goda ↑. Rostade rotfrukter, spenat, limesås, mandlar, örter och nektarin.

…och livets bananglass med kakao, jordnötssmör och flingsalt. Sen förflyttade vi oss till sofforna med våra vinglas och virade in oss i filtar och lät solen gå ner utanför.

Idag sov jag ut, åt smoothie ute i trädgården, låg och läste på en filt tills denna ↑ ljuvliga skapelse kom för att äta lunch med mig på min veranda.

Vi åt sötpotatis tills vi var proppmätta. Då åt vi dadlar och bokade flygbiljetter. För jo, jag ska ju bo i Lissabon en stund i höst! Och Julia ska komma och hälsa på! Ska bli så himla fint. Jag bokade en liten lägenhet mitt i feberdimman. För en månad ser mitt hem ut så här… ↓

 Det bara hände (!). Att ha små äventyr att se fram emot är det härligaste jag vet.

…speciellt när en kan se fram emot dem med en person som denna!

Nu åker jag till sommarstugan en sväng. Vi hörs i sinom tid. Njut av sommaren, kära ni ☀

0 kommentarer

Lämna en kommentar

Din e-post kommer inte att publiceras.