Visit Homepage
Skip to content

Sand mellan tårna

Det ska tydligen vara en ovanligt varm oktober månad i Portugal i år. Det har varit upp mot trettio grader nästan varje dag sedan jag kom hit. I tisdags för precis en vecka sedan var det inte svalare, så jag och Julia bestämde oss för att åka till stranden. Det finns ingen direkt badvänligt strand i själva Lissabon, så vi tog tåget längs kusten en bit…

…till strandorten Estoril, fyrtio minuter bort.

Vi behövde bara gå genom en gångtunnel från tågstationen, så var vi vid havet.

Det var en riktigt drömmig dag. Solen värmde ordentligt och vågorna var höga.

För att inte få solsting fick vi dock pausa med lite skugga emellanåt.

På en lounge-ig servering svalkade vi oss med kall öl.

Och åt fräscha men dyra lunchsallader.

Julia blev inte mätt, så hon gick direkt på glassen.

Vi slog oss ner på en pir och lät vågorna skvätta mot våra fötter.

Innan vi vid halv fem-tiden satte vi oss på tåget hem igen!

När vi duschat av oss dagens sand och solyrsel hade det börjat mörkna.

I mitt lilla kök började vi hacka grönsaker till middagen.

På spisen fick kvällens gryta puttra länge.

I glasen hälldes det upp kallt vinho verde.

På tallrikarna hade vi ljuvlig linsgryta med grönsaker, kokosmjölk och koriander.

Himla himla gott!

Vi satt länge på uteplatsen, åt och pratade. Ett ypperligt avslut på en solig dag.

Sen blev det onsdag!

Vi åt gröt med mango, jordgubbar, kokos, mörk choklad och mandelsmör till frukost.

För att sedan spendera större delen av dagen hemma med vykortsverkstad, jobb och kall havremjölk.

Först till kvällen begav vi oss ut på gatorna igen!

Ner till vattnet och sedan till torget som visade sig i sin fulla prakt i solnedgången.

Vi åt indiskt och fortsatte sedan till en bar vid namn Casa Independente, drack GT’s, promenerade omkring i kvällen, kämpade oss upp för eviga trappor och testade den berömda portugisiska surkörsbärslikören på stående fot i en liten bar innan vi rundade av.

På torsdagen tyckte vi det var dags för lite strand igen, så efter frukost gav vi oss iväg!

Den här gången klev vi av tåget efter ungefär tjugo minuter, i Santo Amaro.

Vi lade ut våra badlakan och underskattade solskenet. Jag brände mig rätt ordentligt.

Men det märkte jag ju först sen. I stunden njöt jag som bara den av högsommarvärmen.

Vi hade köpt med oss picknick som vi knaprade på i en evighet.

Läste, solade, badade och jagade bort nyfikna duvor från vår chipspåse.

Framåt eftermiddagen sa vi hejdå till havet och hej till stan igen.

Torsdagskvällen avslutades med drömmiddag på The Decadente! 

Semestrigt värre! Eller vänta – är detta min vardag just nu? Oklart.

Kommentera gärna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *