Sommar i stugan

Posted on

För en vecka sedan var jag och Nike i stugan en sväng, en söndag till en tisdag, för att vila upp oss, ta igen prat, dricka vin och fånga solsken. Vi två blev ju vänner där, bland grönska och ljumma sommarkvällar, i åttaårsåldern. Platsen mellan ängarna och ån är lite som ett gömställe vi delar, som vi båda har samma kopplingar till. Det gör det extra fint att återvända tillsammans så här då och då, trots att tiden nu är en helt annan…

Jag tog tåget strax efter nio på söndagsmorgonen. Timmarna på tåget ägnade jag åt att börja ta mig an denna augustprisade läsning och att droppa vattenmelon på de onötta pocketbladen.

På sista tåget mötte jag Nike. Vi kom fram till staden, handlade mat och satte oss på en buss ut till en station där ytterst sällan någon kliver av. Det har hänt att busschaufförerna på sträckan inte ens känner till att det är möjligt att stanna där. Men denna gjorde det, som tur var.
Vår packning var ganska otymplig att bära samtidigt som matkassarna, men efter lite bevisad kämpaglöd så kom vi tillslut fram till den lilla stugan, som såg precis ut som när jag lämnade den förra sommaren. Vi var lite trötta vid denna tidpunkt, så vi satte på espressokannan och gjorde knäckemackor. Tipsar för övrigt starkt om kombon jordnötssmör + gurka! Så gott.

…sen var vi redo för somrigheter!

Vi packade en korg med sådant en kan behöva en eftermiddag i juli, t.ex. bubblande vin av gammalt östtyskt märke, en filt, snacks och en polaroidkamera.

Ja. Tack.

Vi drack vin och knaprade chips bland näckrosorna, pratade ikapp och lät tiden gå.

Sen knäppte vi polaroidbilder som antingen blev jätteljusa eller jättemörka.

Och ställde chips mot chips. Vi hade olika preferenser, så vi fick ta två sorter.

Sen kom kvällssolen, såklart!!! Den sviken verkligen aldrig på denna plats. Hur regnigt och grått det en är på dagen, så letar sig solstrålarna alltid fram mellan träden om kvällen.

När skymningen kom återvände vi till stugan, tände ljus och satte på Livet efter dig

…med detta goda till! Rostade rotfrukter, smulad fetaost, ruccola, pesto och så vidare. 

Godmorgon måndag! Inga vardagsrutiner här inte!

Vi sov ut och åt sedan frukost ute vid de säkert tjugo år gamla trädgårdsmöblerna.

Grötskål, avokadoknäcke och kaffe med havremjölk som skar sig.

Solen sken, så vi begav oss mot bryggan efter frukost.

Vi doppade tårna i vattnet och lät söta svenska jordgubbar fastna mellan tänderna, tills det att regnmoln började vandra över himlen och vi återvände in för att svepa filtar om våra bara fötter.

Medan regndroppar börjad trumma fönsterrutorna och det tunna stugtaket åt vi lunch och plöjde några gamla avsnitt av Gossip Girl.

Sen plockade vi fram mörk choklad och sällskapsspel!

Vi spelade “sista ordet”, ett spel där en ska komma på så många saker att säga som möjligt på olika bokstäver och teman och vara sist med att slänga ur sig något när en timer ringer. Riktigt roligt. Och garanterat konfliktframkallande… “Hallå, vad har pelargoner med midsommar att göra??”

Framåt eftermiddagen kom solen troget tillbaka!
Då tyckte vi att det var dags att korka upp en flaska Dopio Passo som vi hittade i köksskåpet.
Skulle det vara fysiskt möjligt skulle jag leva på dessa två saker; rotfruktschips och rödvin. Vi började kolla på ett avsnitt av House of Cards, innan vi blev sugna på att gå ut en sväng…

…vi hade nämligen ännu inte badat! Så det gjorde vi! I alla fall den mindre frusna av oss, dvs. jag.

Det är något väldigt ljuvligt med att bada i åar. Något lugnande.

Tiden gick snabbt även på en tidlös plats som denna. Plötsligt var klockan fem över halv tio!

Då tyckte vi att det var hög tid för middag, så vi lagade denna ypperliga stugmat; pasta med grönsakssås! Såsen gjorde vi på vitlök som fick fräsa i olivolja, zucchini, kikärtor och paprika som fick puttra med krossade tomater och kryddor (peppar, örtsalt, oregano) en stund. På slutet slängde vi i alla bladspenatblad vi hade kvar. Mycket gott.

Och så fortsatte vi att kika på vår nyfunna serie tills vi somnade. Hemma har jag aldrig tid eller utrymme för att kolla på serier. Tänk, så fort en kommer bort lite, så blir tiden så oändlig.

Följande morgon fick vi gå upp tidigt, för vi skulle båda med morgontåg hem.

Vi åt frukost i fleecetröjor och plockade ihop, sopade golvet och diskade kaffekannan.

Sen var det dags att säga hejdå till stugan, grönskan och lugnet för denna gång. Men sommaren har ju bara precis börjat. Om två veckor är jag där igen. Det ger motivation i dagar fyllda av jobb.

Tack livet, för denna plats.

1 kommentarer

  1. Hannah says:

    Åh vad härligt!!

Lämna en kommentar

Din e-post kommer inte att publiceras.